Godmorgon.. eller kan man säga de fast man bara sovit i 2 timmar? Hur mår ni? Jag mår helt okej… kvällen igår slutade tragiskt måste jag säga, loret hade ju match som sagt. Slutade med förlust. Trots att andra laget hade ett rött kort (Dvs en spelare mindre). Men de är så typiskt att man förlorar när de är extra viktigt att vinna. Men sånt ör livet, och dem är människor som också har sina dåliga dagar så de är ju inget konstigt med det! Som sagt, tråkigt bara. Alltid roligare med vinst så klart!
Hur som helst, kollade på matchen inne hos grannen vilket faktiskt råkar vara lorets nya lagkamrat och hans familj. Hans fru och jag har faktiskt klickat, och dem har två barn lite äldre än lila dock men dem är så snälla mot henne. Känns kul, hon är dock äldre än mig men wow hon verkar vara en väldigt genuin kvinna som har mycket erfarenhet.
Har inte haft någon ”kompis” här faktiskt. I mersin hade jag ändå mina vänner och vi va ett tjejgäng. Men här har de varit helt annorlunda. Här är tydligen allas killar ”Christiano Ronaldo” så dem svävar i luften och den ena tror hon e bättre än den andra. Och dem som följt mig, vet att jag inte klarar sånt. Jag är väldigt simpel och är inte den som har servetten i knäet på restaurangen liksom… men så är de, man kan inte klicka med alla!
Aja, efter matchen åkte jag iallafall hem. Bitter som barnen på en söndag när de är en hel vecka tills nytt lördags godis, men nått hände iallafall. Fick ett oväntat meddelande ifrån en i min familj som jag inte har världens bästa kontakt med vilket blev ganska så känslosamt. Blev lite paff, chockad och ledsen på samma gång. Visste inte riktigt hur jag skulle ta de. Det väckte iallafall mycket känslor inom mig, och slutade med att jag satt utanför huset och bara grät för mig själv..
Och i vanlig ordning när man blir ledsen över en sak så kommer helt plötsligt allt upp. Och de hände inatt. Slutade med att jag grät över något helt annat, och tjafsade med loret för jag tyckte att han kunde engagerat sig mer och visa att han brydde sig mer genom att ringa och kolla hur jag mådde.
Vet inte riktigt vad som sker inom mig nu för tiden. Vet inte om de är hormonerna eller om de faktiskt är jag. Men jag har blivit så nedstämd och så lätt påverkad av saker runt omkring mig. Vad jag kan minnas så började detta innan graviditeten.. men är inte helt säker.. eller så är de både och. Får hoppas på att de bara e gravid hormonerna för de drar verkligen ner mig. Och jag är annars en positiv tjej, med så mycket energi så jag trivs inte alls i denna känslan. Känner mig så obekväm och ensam! Men livet är inte alltid en dans på röda rosor, och ibland måste man falla för att sen resa sig upp och vara starkare.
Fick en fråga om jag kunde visa hur min gravidmage ser ut nu med nr 2 som snart är här. Här är 2 bilder som jag tog en morgon på ett hotell som vi checkat in på en natt på lorets födelsedag som en överraskning från lilla mig + presenter så klart!
Kramis!
