Michaela Osberg

Godmorgon hörrni! Blev en lång ”sovmorgon” idag eftersom jag inte kunde somna förens 05.30…. Helt sjukt. Denna sömnen är inget att hurra för. Börjar bli varmt också och jag kan inte hitta kontrollen till vår air condition heller. Får nog ringa service! Menmen, hur har er natt varit? 🙂

fick en ide nu alldeles precis och jag tänkte dela upp min graviditet i 3 delar. Första, andra och tredje trimestern eftersom jag har fått en del förfrågningar om att skriva om mitt mående, mina  biverkningar och hur det har gått för mig tills nu. so here we go!

FÖRSTA TRIMESTERN
För er som läst min blogg innan, och läste inlägget (”minus efter minus efter …”) ni vet om att jag och Loret försökte väldigt länge med att få barn, och att vi hade det lite kämpigt. När jag fick reda på att jag var gravid hade jag inget sådär absolut speciell grej som fick mig och göra ett graviditets test. Utan jag var på toa mitt under ljusa dagen och såg ett test som jag hade i lådan kvar från när vi försökte. Loret satt och spelade playstation i vardagsrummet, trädgårdsmästaren var i trädgården och fixade med poolen, städerskan städade i sovrummet och jag gjorde testet med öppen dörr i vår master toalett. Jag förväntade mig absolut inte två streck eftersom jag en vecka innan fått reda på av min doktor att jag ”inte” kunde bli gravid utan att genomföra en operation i min livmoder. Men vips…. det blev två streck jag blev alldeles stum. Tappa typ andan, tänkte det måste vara något fel samtidigt som jag börja känna efter om jag mått illa eller varit öm om brösten. Öm hade jag ju varit med det brukade jag alltid vara inför min mens vecka så det var ju inget så värst konstigt.. Jag kallade på städerskan, jag sitter fortfarande på toalett stolen och håller i det här testet, o jag frågar henne ”ska det vara två streck eller ett” fick ju totalt hjärnsläpp! Hon bara ”du är gravid wiihooo” fick nästan tysta henne för ville inte att Loret skulle höra. Kunde inte säga att jag var gravid och sedan att de kanske var fel på testet. Så vi smög ner och skickade trädgårdsmästaren att åka och handla graviditetstest hela 3 stycken haha.. Samtidigt så förvirrar jag och min städerska varandra om hur många streck det ska vara om man är gravid och inte, så hon ringde till sin doktor och frågade och hennes svar vart 2 streck. Kände nästan lite hopp, men intalade mig själv att det var fel för hade jag börjat tänka ”jag är gravid” och sedan inte va de så hade jag blivit förkrossad.
Trädgårdsmästaren kommer, med dessa 3 ny köpte graviditets testen och jag flyger upp på toa. Loret är helt o vetandes och är helt inne i sitt spel haha.. Men jag kissar, och kissar… och återigen kom det två streck väldigt fort! på alla 3 testen! Nu kunde det ju liksom inte vara fel! Så jag försökte komma på ngt sätt att berätta för Loret om att jag var gravid, och kom på att jag hade köpt ett par bebis tofflor till min brors dotter. Jag tryckte in testen i tofflorna, och loret kom precis när jag höll på med det …. haha.. Ni vet den awkward känslan när man gör en hemlighet och ngn kommer?? haha så vart det jag flög på söngen och började gapskratta han bara ”vad gör du för något?” och kollade på mig som jag inte vore alldeles klok samtidigt somhan tar upp tofflorna och säger vad är det här och slänger om kring med dem. Han såg inte testen i tofflorna haha så jag fick säga till honom lite försiktigt och glatt ”titta i tofflorna” han tittar och tar fram det test som jag gjorde först och frågade mig ”är du gravid?” Att få säga ja på den frågan är nog det skönaste jag någonsin varit med om. Det var en sådan lättnad!

20 minuter senare befinner vi oss hos en Barnmorska som ska kolla hur långt gången jag är, och ifall jag verkligen är gravid. Och visst vart jag det, jag var i 6e veckan och fick även med mig en medicin jag skulle ta för att inte förlora barnet med tanke på vad min doktor sagt ang min livmoder.

Det kändes så overkligt, och det var den bästa dagen. 13 oktober. Kommer jag aldrig glömma. Det var då vi fick veta att vi skulle bli 3!

Nu var det dock det viktigaste att komma upp till v 13, då graviditeten blir mer säker med typ hela 70% eller något sådant, veckorna gick så otroligt sakta.. Har aldrig varit så trött och seg som jag var dem veckorna. Jag kunde sova hur länge som helst. Många mår illa den första perioden men jag tackar gud för att jag inte hade en sådan första period. Jag hade varken spykänslor eller illamående. runt v 9 började jag bli känslig för lukter. Jag kunde känna på lååångt håll om någon lukta svett, parfym what so ever, om hunden kissat eller bajsat.. Vart så otroligt känslig. Starka lukter kunde få mig o må lite illa, men inte illa på det sättet utan mer en obehaglig känsla liksom att man känner sig spyfärdig men ändå inte, kunde inte ens använda deo så känslig vart jag. Det vart otroligt jobbigt, kunde ju knappt va bland människor eftersom det var så otroligt jobbigt. Kunde också mellan vecka 10-16 känna illamående precis när jag vaknat, och ville inte resa mig upp ur sängen för då blev det genast värre, men försvann ganska fort så de var inget som ”påverkade” mig så att säga..

Känslan i kroppen vart konstig, jag kände mig uppblåst och svullen fast att jag inte var det och man inbilla sig att man fått en kula på magen redan fast att jag var platt som en pannkaka haha.. Kunde dock få små kramper i magen när jag nös eller gjorde en snabb rörelse som jag inte var beredd på. Det gjorde fruktansvärt ont,  och den stickande känslan kunde hålla i sig i ca 30 sekunder. Men det hade o göra med att mina muskler började förbereda sig på att göra plats för fostret om jag inte är helt ute och cyklar! Men man nojjade ju så fort man kände någon slags smärta eller liknande eftersom man hela tiden gick på spänn och hoppades på att inte få missfall. Så vi tog de säkra före det osäkra, under dem första veckorna gjorde jag absolut ingeting. Låg bara och kollade på film, sov, vilade och var hemma.

I sverige säger dem att man ska fortsätta leva sitt vanliga liv, and so on men jag tror inte riktigt på det. Missfallen här i Turkiet är inte lika stora som i sverige, här är de typ en större grej att få missfall än om man får det i sverige. Men här gör kvinnorna absolut ingeting under HELA deras graviditet. Dem är så otroligt noggranna här och tar verkligen hand om sina gravida kvinnor medan i sverige är de ”äsh du är bara gravid” . Så jag fick jätte mycket stöd från min städerska och loret i början eftersom detta barnet ville vi verkligen inte förlora!

Utöver det så mådde jag faktiskt väldigt bra jämfört med vad jag jag hört om andra. Så det är jag evigt tacksam över,
Hur var din första trimester, eller går du kanske igenom den nu? Berätta!